onedayillgrowup

Befinner mig fortfarande i La Paz. Här är billigt, brötigt och trångt. Det tutas och luktar avgaser. På gatorna sitter indiankvinnor som säljer lamafoster och vaselin. I början av vår vistelse badade staden i en doft av urin, solen försvann och så även den otrevliga stanken. Hostelet är stort, högljutt och ägs av biffiga slovenier. Rosa tuppkammar är vardagsmat. I baren spelas hög musik, svensk musik och grym musik. På kvällarna serveras käk som skrivs upp på krita. Inget OS visas på tvn. I trafiken finner vi ungdomar utklädda till zebror som ansvarar för bil- och fotgängarepassager. När vi promenerar till häxmarknaden är uppförsbacken brant, luften tunn och avgaserna äckliga att andas in i sitt flåsande. Maten består av kyckling och är ingen favorit. Vi tjafsar om ljussläckning, snus och fisar. Vi skrattar, hostar och har ont i magen. När hostan blir för jobbig och magen gör för ont traskas det till närmaste farmacia där piller är billiga och hjälpsamma. Några av oss cyklar ner för stup, andra satsar på trevliga hästturer. La Paz med dess vänliga leenden, rund- och roskindade barn och sprudlande färger breder ut sig i mitt hjärta.

Idag har jag besokt en boliviansk frisor. Jag klipptes, slingades och fonades for 230 svenska kronor. Nu ska vi snart ta en taxi for 10 svenska kronor till en indisk restuarang.

Väl framme, efter en helvetisk busstur genom öken och ödemark, har vi checkat in på lyxhotell. Vi har alla stora sängar, ljummet vatten och eluttag för 90 kronor natten. I La Paz pågår en slags carneval där alla oberoende ålder springer runt i clowndräkter och sprutar vatten och skum på varandra. Vi blir ibland ofrivilligt inblandande i spektaklet.

För att återgå till bussresan. Det hela började med en nästan två timmars försening, väl på bussen bråkades det om platser, vi upptäckte att det inte fanns någon toalett (resan beräknades ta 18 timmar), väl i rullning skakade den gamla Volvobussen såpass att jag krampaktigt fick hålla i mig, utanför var det stup och kaktusar, lite då och då kom det även megagupp som gjorde att nacken började göra ont. Det var omöjligt att sova. När det blev mörkt ute blev det även mörkt på bussen, tidsfördriv som läsning var alltså uteslutet. Efter ca fem timmars skräckfärd blev det fel på motorn och mitt ute i ingenstans blev vi ståendes. Någon la sig på golvet, någon skrek och någon spydde. Resan tog 22 timmar. Värsta bussturen i hela mitt liv.  

Här hälsar vi alla grattis till kusin Daniela på hennes 25-årsdag. Puss och kram

Foto: Emelie Säwe

En av grabbarna fyller 22 år idag. Ikväll ska det firas.  

Det regnar i Rosario så vi fikar. Idag på La Vendetta. Ett hak med billigt och gott käk. Kaffet var starkt och sällskapet trevligt. På väggarna hängde olika argentinska män och i hörnen satt kvinnor och surfade.

Det gick inte att bada vid La Boca.