Hej då
Börjar om och byter. Läs här.
Går inte an
Det fungerar illa. Att blogga nu. Har liksom ingenting att skriva. Inget jobb. Inget plugg. Kanske en omtenta eller två. Jag vill gnugga skivor och redigera film. Känns som att den här bloggen kommer att avlida inom en snar framtid. Kanske kan en ny se dagens ljus, har trots allt tid över.
Och Gud lyser med sin frånvaro
En nypa saltöken
Bilderna är inte tagna av mig. Marios verk.
Skryt på ålderdomshemmet
Bussbolagen i Bolivia bråkar med staten. Jag och Emelie är fast i La Paz. Boysen har rymt till Peru. Vi bor på ett ålderdomshem, jämfört med tidigare boenden, här har folk pannlampa och läser sig till sömns. Rummet delar vi med ett par från Japan, Kate från Australien, några brudar och Jill från England. Låt mig berätta mer om Jill. Jill är en kille, skulle gissa att han närmar sig de trettio, han är väldigt kontaktsökande och pratsam. Trevligt tänker du? Det tänkte vi också. Efter att ha pratat med Jill i ca femton minuter (eller rättare sagt lyssnat) kokade jag. Han hade på de gångna kvarten dissat allt jag och Emelie hittills gjort i Sydamerika och beskrivit allt han själv tagit sig för med att "Jag åker till ställen där ingen tidigare varit". Han visade filmer och bilder (jag såg en guide och en turistgrupp) men han var den första, ok. Han hade klättrat ner i grottor fyllda med döda djur, självklart var det bara han där. Jill berättade även att Saltöknen var översvämmad, en öken som är översvämmad? Ok. Hanen från England lyckas även klämma in ca femton gånger att han är på betald semester. Jag märker efter samtalets gång att Jill behöver komma ner på jorden. Han frågor vad vi heter, vi svarar. Han berättar vad han heter - Jill. Jag informerar skrytmånsen om att Jill är ett tjejnamn i Sverige. Jill vet inte vad han ska ta sig till, han börjar babbla om att i England heter minsann killarna Jill och så även i Frankrike. Jaha, inte i Sverige svarar jag. Han slår till mig hårt på benet med sin Lonely Planet och lämnar rummet. Karolina - Jill - 1-0.
Redogörelse
Fortfarande i La Paz
La Paz
För att återgå till bussresan. Det hela började med en nästan två timmars försening, väl på bussen bråkades det om platser, vi upptäckte att det inte fanns någon toalett (resan beräknades ta 18 timmar), väl i rullning skakade den gamla Volvobussen såpass att jag krampaktigt fick hålla i mig, utanför var det stup och kaktusar, lite då och då kom det även megagupp som gjorde att nacken började göra ont. Det var omöjligt att sova. När det blev mörkt ute blev det även mörkt på bussen, tidsfördriv som läsning var alltså uteslutet. Efter ca fem timmars skräckfärd blev det fel på motorn och mitt ute i ingenstans blev vi ståendes. Någon la sig på golvet, någon skrek och någon spydde. Resan tog 22 timmar. Värsta bussturen i hela mitt liv.
Ohektiskt leverne
Foto: Karolina Dahlgren
Foto: Emelie Säwe
Ett försenat
Här hälsar vi alla grattis till kusin Daniela på hennes 25-årsdag. Puss och kram
Gissa vem?
Foto: Emelie Säwe
En av grabbarna fyller 22 år idag. Ikväll ska det firas.
La Vendetta i Rosario
Det regnar i Rosario så vi fikar. Idag på La Vendetta. Ett hak med billigt och gott käk. Kaffet var starkt och sällskapet trevligt. På väggarna hängde olika argentinska män och i hörnen satt kvinnor och surfade.
En sak till
Det gick inte att bada vid La Boca.
När någon annan gör det så bra
Låter jag er få veta det. Såhär såg gårdagen ut. La Boca var lite av en besvikelse. Kan även passa på att berätta att jag varit magsjuk och att det nu gått över. Nu mumsar jag kött för glatta livet igen och hoppas argentinska djur har det bättre än svenska.
I BA by night
In BA
Äter vi frukost i källaren. Solar på terassen. Sover i kylda rum. Dricker billiga öl. Svettas. Åker taxi. Försöker prata spanska. Kastar toapappret i en papperskorg. Dricker inte vatten ur kranen. Siestar i timmar.
Jag trivs. Här är vi förresten.
I will bring my notebook
Tillbakablick med Cholo
Höll du några av dina nyårslöften? Förmodligen inte.
Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? Öh nej.
Dog någon som du kände? Min mammas morbror Folke.
Vilka länder besökte du? England. En Tysklandsresa var planerad men blev inte av.
Är det något du saknat år 2009 som du vill ha år 2010? Vatten och avlopp.
Vilket datum från år 2009 kommer du alltid att minnas? Dagen då vi flyttade in i huset. I juni någon gång.
Vad var din största framgång 2009? Blev chef.
Största misstaget? Min lathet.
Har du varit sjuk eller skadat dig? Nej, någon liten förkylning.
Bästa köpet? Inte var det mitt hus i alla fall. Min handväska som jag inhandlade i London.
Vad spenderade du mest pengar på? Mitt hus.
Gjorde någonting dig riktigt glad? Min tid med min syster Emelie.
Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2009? Kids med MGMT.
Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Jag var nog gladare.
Vad önskar du att du gjort mer? Festat mer ihop med andra.
Vad önskar du att du gjort mindre? Spenderat mindre pengar.
Hur tillbringade du julen? Med familjen fast nästan helt utan jultraditioner.
Blev du kär i år? Nej, jag bara fortsatte vara det.
Favoritprogram på TV? Toddlers and tiaras.
Bästa boken du läste i år? Jag läste inte färdigt någon bok.
Största musikaliska upptäckten? Nouvelle Vague.
Något du önskade dig och fick när du fyllde år? En brödspade från 1700-talet.
Något du önskade dig men inte fick? En hund men det var nog tur att jag inte fick.
Vad gjorde du på din födelsedag 2009? Jag var ute och shoppade med mamma.
Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? Mindre krångel med huset.
Hur skulle du beskriva din stil år 2009? Mest mjukisbyxor tyvärr.
Vad fick dig att må bra? Mina katter Efraim Barkbit och Tjus.
Vilken kändis var du mest sugen på? Hank Moody.
Vem saknade du? Emma Junghage.
De bästa nya människorna du träffade? Roligt att blir mer bekant med min systers vänner.
Kan man inte höger eller vänster är en tatuering ett alternativ
Katterna Tjus och Efraim Barkbit
Frida "Cholo" Säwe i egen hög person
Bläck i ansiktet om du skrämmer mig
Har du sett min plånbok? Den är svart. Eller grön. Jag kanske glömde den på ICA? Eller i Saras bil? Har du sett min mobil?
Jag svarar nej på alla C:s frågor.
Har du sett Ricas strypkoppel? Har du lösa pengar? Vet du vad tåget till Kil kostar?
Jag svarar nej på D:s frågor också.
Stämningen blir allt mer irriterad och stressad. C irrar runt och ser allt mer uppgiven ut. Hennes kompis väntar och klockan går som alltid. D försöker hjälpa genom att erbjuda ett lån av pengar. C ser inte gladare ut och går mot hallen och trillar omkull med ett brak. Min blick flyttas från dataskärmen till vad som nyss hände. Ska precis resa mig för att ge första hjälpen eller vad vet jag då C reser sig upp och skrattar. Min puls är fortfarande skyhög och jag kastar en penna på henne av lättnad och ilska. Jag bor med två virrpannor som älskar att luras och är bra på det. Ordningsfreaket Karolina prövas ständigt och jag tror minsann att hon lider mer än sina sambos.
