onedayillgrowup

Nu sitter jag i soffan och Rica värmer min rygg. Kusin och Malin pratar fysik och jag försöker ihärdigt stänga av hörselkanalen, det är svårt och deras sträckor, hastigheter och fall gör mig lite yr. Dagen har annars bjudit på plugg, storhandling och en kopp te hos fröken Säwe. Väl hemma efter uppräknade aktiviteter bestämde jag mig för att laga mat och baka. Baka! Ni som känner mig väl vet att det är något jag sällan gör men drömmer lite om att behärska. Eftersom vi fått gåvor i form av äpplen från höger och vänster, som sakta men säkert börjar ruttna och ta massa onödig plats i vårt inte särskilt stora kök, blev det en äppelkaka. Jag kavlar upp ärmarna och ska börja, det börjar bra, jag kan inte ens tyda receptet. Ett samtal senare gör jag ett nytt försök. Några ingredienser får kakan helt enkelt klara sig utan. Efter spill, slafs och en och annan svordom skjuter jag in kakan i ugnen. Efter 45 minuter tar jag ut den, låter den svalna och bjuder kusin och Malin. Den smakar gott och jag avnjuter den ganska stolt. Det är nåt med att baka, all teoretisk utövning som det innebär att plugga på universitet gör det kanske än mer avslappnande att bara få använda sina händer till att slänga ihop en kaka. Här kommer receptet.

1 kkp smör
1 kkp socker
2 kkp mjöl
2 tsk bakpulver
1 kkp röd mjölk eller lite mindre grädde
2-4 äpplen

Sjud smör och socker, låt det svalna. Rör i mjöl blandat med bakpulver, växelvis med mjölken.
Äpplskivorna trycker du ner i smeten. 45 minuter i 200 grader. Klart.

Kkp=Kaffekopp (därav mitt samtal). Husmor Lina tackar nu för sig, ett besök av John Blund är efterlängtat.