onedayillgrowup

Efter att ha upptäckt den finske författaren Arto Paasilinna och hans mästerverk Åskgudens son, har jag på köpet fått ta del av de gamla finska urgudarnas tankar och värderingar. Den finske åskgudens son som i boken kliver ner på jorden för att återinföra urgudadyrkan i Finland modifierar de tio budorden så fint.

1. Kom ihåg att frukta Åskan. (Själv är jag livrädd för buller och blixtar så detta bud anammar jag lätt)
2. Var inte stygg mot den som är liten. (Liten kan defineras lite hur som utan att det blir fel)
3. Skydda allt liv. (Ja, trampa inte på en myra om du inte måste)
4. Vörda de gamla. (Låt tanter och gubbar sitta på bussen och styr upp äldrevården)
5. Var som folk. (Folk kan ju faktiskt bete sig hur som helst så här är tolkningen fri, du fattar dock den goda tanken)
6. Ge inte upp. (Du, det löser sig förr eller senare mer eller mindre)

Och ja, det är bara sex stycken, åskgudens son ansåg att de räckte med ovanstående. Vettiga bud hela bunten om du frågar mig.

Du kommer hem och smyger först in i ett rum, anförtror dig och fnissar. Allra först får du dock förklara varför du dröjde, klockan har för länge sedan passerat avtalad tid. Därefter tassar du vidare, ler åt pizzakartonger, tusen par skor och travar med disk. Du är nu inne i nästa rum, ytterliggare ett förtroget samtal äger rum och du kryper snart ner för att sova jämte en kär vän. Du vaggas till sömns av sängkamratens röst, skratt från ännu ett rum i lägenheten och jamandet från en ensam katt någonstans ute i natten. Du har kommit hem till ditt kollektiv.

Klockan är någon minut över tio, solen lyser in på min kaffekopp och countrymusiken är påsatt i bakgrunden. Idag är det midsommar och jag värmer upp inför kommande countryfest. Hoppas myggen är få och att solen skiner. Dags att ta sin cowboyhatt och dra. Adios.


Erkänner motvilligt att det är kul.

Så kom äntligen min ledighet. Solen sken och beslut om parkhäng med tonfisksallad och kiwi fattades snabbt. Glada i hågen traskade jag och Terror upp till Sofienbergsparken. Hann breda ut filten och lägga mig till rätta, sen kom det. I början kämpar jag beslutsamt emot, ingenting ska få förstöra min första lediga soliga dag, ingenting. Efter tjugo minuters kamp får jag springa hem för att krama toaletten resten av dagen. Antagligen var det gårdagens kycklingssallad som ville upp och iväg. Glupsk och snål som jag är åt jag glatt upp en kycklingssallad med utgånget datum kvällen innan.

På kvällen är jag människa igen, dock en klen sådan. Med tunga steg släpar jag mig iväg till Leeroy och Jocke, vill inte missa en sekund av stundande förfest. Tre klunkar Tuborg och det blir till att tacka för sig. Det är så man vill gråta. Men imorgon är en annan dag. Avslagen Cola kyler min strupe god natt.



En tavla helt i min stil gjord av Leeroys faster. Funderar på att införskaffa.

När jag bodde i Oslo för två år sedan såg jag Bill Clinton. Han spatserade ut från hotellet vid centralen, två meter framför mig, när jag var påväg till jobbet. Idag såg jag Pernille Holmboe, Gina Tricots ansikte utåt. Hon är inte enbart snygg på bild.

Om du någon gång har hört rykten om att norska chefer  har auktoritetsproblem så är det inte enbart rykten. På min chefs kontor sitter en artikel där det står följande: Pass deg for hva du forteller sjefen. Fina värderingar.

Time för fottvätt.

Idag fyller Jesper år. Inte kossan Jesper från Skåne utan en annan Jesper. Att denne Jesper funnits till i 23 år firades i Sofienbergsparken på en filt med skedar och en glassbunke. Jag mötte upp människorna på bilden för att delta efter avklarat arbetspass. Äntligen fick min bleka panna frodas i solsken. Det blev varmt och det blev kallt. I takt med temperaturväxlingar åkte tröjor på och av. Typisk norsk sommar.

Hur ska jag kunna veta vilket/vilka språk en man med förslagsvis detta utseende behärskar? Mission impossible.

Bildlänk

Ett utsökt rödtjut som min sambo överraskade mig med såhär på fredagskvällen. Anne-Kat var namnet. En sambo som henne skulle alla ha.

Förtydligande 1. Anne-Kat är alltså namnet på vinet.
Förtydligande 2. Sambons namn är Therese.

Jag är inte längre student. Eller jo, en student som har sommarlov. Är man student och har sommarlov samt ett konto som inte svämmar över med pengar är du tvungen att jobba. Att jobba innebär för mig att mina helger försvinner, i alla fall några. Helt plötsligt kan jag inte enbart ägna fredag, lördag och söndag åt precis vad jag vill. Att ställa om sig tar emot. Stundande arbetspass till trots infinner sig ändå en helgkänsla per automatik. Och visst är det skönt att känslan ändå finns, en vecka är gjord. Men tänk om den falska helgkänslan vilseleder, kanske sitter jag uppe för länge, kanske tar jag ett glas vin för mycket. One day ill grow up. Kanske är det idag. Kanske inte.

A give you some sweet fotsvett, du kommande arbetsdag.

Halvt uppackad och helt hemmastadd på Herslebsgate. Efter ca fem dygn här i den norska huvudstaden började skrivlusten växa och jag har nu bestämt mig för att börja blogga, igen. Av de fem passerade dygnen har nästintill all vaken tid spenderats på min arbetsplats Gardemoen. En arbetsdag i pölsos och resten i ölskum. Föredrar att sälja öl. Dricks och utebliven värme från pölsegrillen är att föredra.

Annars kommer jag och min cykel väldigt bra överrens här i staden. Den rullar fint över alla trikkspår och tar mig dit jag vill på nolltid. När vi för första gången skulle parkera vid stationen kl 04.40 möttes vi av en ung man med en hammare som mycket misstänkt smög runt bland cykleställen. Jag blev tvungen att ta ett hastigt farväl av mitt svarta åkdon. Förvånad och lättad hittade jag min cykel där jag lämnat den utan minsta lilla skråma åtta timmar senare. Kanske var mannen med hammaren enbart ute och promenerade med sitt verktyg. Fördomar infinner sig så lätt.

Har varit på mitt livs första sminkparty. Ville köpa allt men spenderade inte en krone. Lyckligtvis bor sminkpartyvärdinnan vägg i vägg så kan kanske återkomma när min lön trillat in.

En bonusperson här i kollektivet på Herslebsgate är Jesper. Skåningen Jesper deltog i Talang 2009. Han är kossan i mitten.

Annars sover jag på en madrass och luktar pölsos, ölskum och fotsvett.