Hej då
Börjar om och byter. Läs här.
Går inte an
Det fungerar illa. Att blogga nu. Har liksom ingenting att skriva. Inget jobb. Inget plugg. Kanske en omtenta eller två. Jag vill gnugga skivor och redigera film. Känns som att den här bloggen kommer att avlida inom en snar framtid. Kanske kan en ny se dagens ljus, har trots allt tid över.
Och Gud lyser med sin frånvaro
En nypa saltöken
Bilderna är inte tagna av mig. Marios verk.
Skryt på ålderdomshemmet
Bussbolagen i Bolivia bråkar med staten. Jag och Emelie är fast i La Paz. Boysen har rymt till Peru. Vi bor på ett ålderdomshem, jämfört med tidigare boenden, här har folk pannlampa och läser sig till sömns. Rummet delar vi med ett par från Japan, Kate från Australien, några brudar och Jill från England. Låt mig berätta mer om Jill. Jill är en kille, skulle gissa att han närmar sig de trettio, han är väldigt kontaktsökande och pratsam. Trevligt tänker du? Det tänkte vi också. Efter att ha pratat med Jill i ca femton minuter (eller rättare sagt lyssnat) kokade jag. Han hade på de gångna kvarten dissat allt jag och Emelie hittills gjort i Sydamerika och beskrivit allt han själv tagit sig för med att "Jag åker till ställen där ingen tidigare varit". Han visade filmer och bilder (jag såg en guide och en turistgrupp) men han var den första, ok. Han hade klättrat ner i grottor fyllda med döda djur, självklart var det bara han där. Jill berättade även att Saltöknen var översvämmad, en öken som är översvämmad? Ok. Hanen från England lyckas även klämma in ca femton gånger att han är på betald semester. Jag märker efter samtalets gång att Jill behöver komma ner på jorden. Han frågor vad vi heter, vi svarar. Han berättar vad han heter - Jill. Jag informerar skrytmånsen om att Jill är ett tjejnamn i Sverige. Jill vet inte vad han ska ta sig till, han börjar babbla om att i England heter minsann killarna Jill och så även i Frankrike. Jaha, inte i Sverige svarar jag. Han slår till mig hårt på benet med sin Lonely Planet och lämnar rummet. Karolina - Jill - 1-0.
Redogörelse
Fortfarande i La Paz
La Paz
För att återgå till bussresan. Det hela började med en nästan två timmars försening, väl på bussen bråkades det om platser, vi upptäckte att det inte fanns någon toalett (resan beräknades ta 18 timmar), väl i rullning skakade den gamla Volvobussen såpass att jag krampaktigt fick hålla i mig, utanför var det stup och kaktusar, lite då och då kom det även megagupp som gjorde att nacken började göra ont. Det var omöjligt att sova. När det blev mörkt ute blev det även mörkt på bussen, tidsfördriv som läsning var alltså uteslutet. Efter ca fem timmars skräckfärd blev det fel på motorn och mitt ute i ingenstans blev vi ståendes. Någon la sig på golvet, någon skrek och någon spydde. Resan tog 22 timmar. Värsta bussturen i hela mitt liv.
Ohektiskt leverne
Foto: Karolina Dahlgren
Foto: Emelie Säwe
Ett försenat
Här hälsar vi alla grattis till kusin Daniela på hennes 25-årsdag. Puss och kram
Gissa vem?
Foto: Emelie Säwe
En av grabbarna fyller 22 år idag. Ikväll ska det firas.
La Vendetta i Rosario
Det regnar i Rosario så vi fikar. Idag på La Vendetta. Ett hak med billigt och gott käk. Kaffet var starkt och sällskapet trevligt. På väggarna hängde olika argentinska män och i hörnen satt kvinnor och surfade.
En sak till
Det gick inte att bada vid La Boca.
När någon annan gör det så bra
Låter jag er få veta det. Såhär såg gårdagen ut. La Boca var lite av en besvikelse. Kan även passa på att berätta att jag varit magsjuk och att det nu gått över. Nu mumsar jag kött för glatta livet igen och hoppas argentinska djur har det bättre än svenska.