Bläck i ansiktet om du skrämmer mig

Fem minuter innan C och D:s buss går händer följande.

Har du sett min plånbok? Den är svart. Eller grön. Jag kanske glömde den på ICA? Eller i Saras bil? Har du sett min mobil?

Jag svarar nej på alla C:s frågor.

Har du sett Ricas strypkoppel? Har du lösa pengar? Vet du vad tåget till Kil kostar?

Jag svarar nej på D:s frågor också.

Stämningen blir allt mer irriterad och stressad. C irrar runt och ser allt mer uppgiven ut. Hennes kompis väntar och klockan går som alltid. D försöker hjälpa genom att erbjuda ett lån av pengar. C ser inte gladare ut och går mot hallen och trillar omkull med ett brak. Min blick flyttas från dataskärmen till vad som nyss hände. Ska precis resa mig för att ge första hjälpen eller vad vet jag då C reser sig upp och skrattar. Min puls är fortfarande skyhög och jag kastar en penna på henne av lättnad och ilska. Jag bor med två virrpannor som älskar att luras och är bra på det. Ordningsfreaket Karolina prövas ständigt och jag tror minsann att hon lider mer än sina sambos. 


Kommentarer
Postat av: Charlotte

HAHAHA! En morgon att minnas minsann. Glömmer aldrig ditt uttryck när jag föll ihop på golvet. Men det är väl rätt gött att häpna, man känner att man lever liksom. Fast javet, det var lite elakt också ;)

2010-01-17 @ 11:44:55

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0