onedayillgrowup

Hemma igen. Tillbaka i ett källarrum där jag en gång började, på sätt och vis för länge sedan. O ja det känns skönt. Lukten av nybakat bröd, ljudet av lillebrors elefantsteg i trappan och rummen du känner så väl gör mig lugn. Skolväskan är packad men nervositeten infinner sig inte. Efter tio minuters bilfärd dog bilradion och någonstans där under tystnaden kändes allt så bra och hoppfullt. Att ta till rösten och yla var självklart. När jag betat av ett antal favoritdängor kom jag till insikt om att jag vill att hösten behandlar mig så som Simon Norrsveden så fint sjunger i "Ta det lugnt med mig". Deal?