onedayillgrowup

Har insett att jag, utan min mening, har kommit att bli en vegetarian. Jaha, tänker du, hur har det gått till, måste ha märkt att det liksom inte funnits kött på tallriken? Åh, jo det har jag ju såklart. Men när man bor med en vegetarian och många andra vegetarianer kommer för att hälsa på så blir det lätt så att den köttätande förpassas till disken. Sen slevar och smaskar jag nöjt i mig den mat som serveras och dagarna går. Sedan en solig söndag i november sitter jag på en pizzeria och framför mig står en kebab av den allra bästa sorten. Jag lassar in och efter en halvtimme känns det som om tarmarna håller på att gå i konkurs, deras kämpande resulterar i magkramp av den värre sorten. Så idag åts det skinka och samma sak händer. Mitt ökade intag av grön och mer tarmmesig mat har kommit att bidra till att jag inte längre kan äta kött. Jag har smugglats in i veggoträsket och lika glad är jag för det. Over and out nu blir det spenatsoppa (garanterat grön och tarmmesig föda).