onedayillgrowup

I väntan på att fröken Durkén ska sluta jobba och herr Hogen ska stiga upp ur sängen hänger jag med Cosmo. Vi har vandrat upp och ner på Theresesgate, hälsat på en jobbande Therese samt blivit attakerade av en liten otrevlig storstadshund. På ett obeskrivligt mysigt café, 500 meter bort, fick jag mig en currysallad, jucie och kaffe till lunch. Medan jag satt inne i värmen, sakta tuggande och sörplande, väntade Cosmo snällt vid en stolpe utanför. Cafét, som även är Therese arbetsplats, säljer gamla möbler, väskor och konst. I stort sett allt du ser på stället är till salu. Om jag jämför min föredetta arbetsplats på den norska flygplatsen med Therese är det som dag och natt, där hennes är dag och min natt.