onedayillgrowup

Foto: Kjell Dahlgren

Pappa, hur tänkte du? Visst, jag var envis som barn och det är alltid skönt att slippa en klädkonflikt men ändå. Om jag börjar uppifrån. Håret i en tofs är ju helt ok, det var långt och jag var håröm som få. När vi var på badhuset minns jag hur du pressade in mitt svall i en röd snortight badmössa, allt för att slippa reda ut ett blött långt trassel efteråt. Folk frågade om jag var kille, konstigt med tanke på min baddräkt. Glasögonen, vi åttitalistbarn hade inte så mycket val, det var de stora runda rosa- eller lilafärgade bågarana med prickar på som var hetast just då. Såhär i efterhand mår jag lite illa av att se dom men minns ändå min lycka som stolt nybliven bärare samt min ännu större glädje när mitt synfel som åttaåring växt bort. Så till jackan, snygg kanin, den var inte där ifrån början utan det var minsann jag som fick min mor att sy dit den efter mycket tjat. Mjukisbyxor? Suck. Sandaler med färgade strumpor i, jättefint verkligen. Att en mycket välklädd Daniela står bredvid mig gör inte saken bättre. Efter dessa rader inser jag att jag nog bara har mig själv att skylla, förlåt pappa, det hade varit skönt att få lägga över skulden på någon annan.