onedayillgrowup

Det här är min bror Efraim och jag för drygt ett år sedan. När min bror föddes var jag åtta år och min högsta önskan hade länge varit att få ett syskon, min lycka var total när han väl tittade ut. Efter att ha ritat hans namnskylt på BB och stolt burit runt på honom i sjukhuskorridorerna försvann snabbt min entusiasm. Det visade sig ganska snart att han sket, spydde, skrek och åt mest hela tiden. Med åren har han dock tagit sig den lille spyende krabaten. Han har skrikt efter korv på Konsum, älskat kött, stört mig på mitt rum, svettats så hårlockarna klistrade sig i hans feta babynacke, slängt sig ut från bryggor och poolkanter, gillat min musik samt mina pojkvänner och min snowboard. Idag är han huvudet längre än sin syster och sju gånger starkare men alltid, alltid min lillebror.