onedayillgrowup

Efter gårdagens ugglande i kurslitteraturen väntar nu ännu en soffsittning med upplysning. Efter avslutad läsning igår var min utmattning total, pustande, högröd och nästan spyfärdig. Hur beskriver man egentligen en psykisk "slänga-sig-på-marken-för-att-man-tror-att-man-ska-dö-trötthet"? Skulle nog beskriva den psykiska utmattningen som obehaglig, svårare att koppla bort och lite intressant. Plötsligt snurrar massa teorier, svåra ord och gamla filosofers namn runt likt slänggungorna på Liseberg i mitt huvud. Eftersom den nyintagna faktan aldrig tidigare befunnit sig däruppe måste hjärnan nu provsmaka och njuta av de nya kunskaperna ordentligt. Ingen liten nätt vinsmakning utan verkligen svälja och tugga i massor. Den nya smakupplevelsens bearbetning bidrar till att hjärnan går på högvarv och det är jobbigt att göra något så simpelt som att blunda. Hur du än försöker kan du inte koppla bort hjärnans bearbetningsprocess och precis när du tror att du ska bli tokig går det över. Om endorfinerna är den fysiska utmattningens belöning är lugnet den psykiskas. 

Nog med gnäll. I min bok om politiskt tänkande diskuterar de flesta något som denna låt så vackert handlar om. Revolution.