Kramp i en snöhög
Stockholm väntar. Min resväska ska snart fyllas med findiadem, glansiga byxor och glittrig kavaj. Emelie bjuder in till fest i sin moders lägenhet, det tackar jag så hjärtligt för och lovar att göra mitt bästa för att kvällen ska bli oförglömlig och strålande.
Så här sitter jag förväntansfull och lite nervös. Ett nyår ska firas på bortaplan och som vanligt har kylan passat på att lamslå vårt avlånga land just när folk behöver ut för att skåda fyrverkerier. Världens bästa Rica fick kramp av iskylan och stelande till i en snöhög under sin morgonpromenad. Stackars spanska hund.
Så här sitter jag förväntansfull och lite nervös. Ett nyår ska firas på bortaplan och som vanligt har kylan passat på att lamslå vårt avlånga land just när folk behöver ut för att skåda fyrverkerier. Världens bästa Rica fick kramp av iskylan och stelande till i en snöhög under sin morgonpromenad. Stackars spanska hund.
Flipp & flopp
Ibland lyckas vi.
Ibland inte.
Att se glad ut är ändå bäst.
Enligt mig.
Mitt på dagen i slutet av året
A.A Bondy i mina öron
Ann in my face
Inser att depp och ångest är långt borta. Oförståeligt långt borta. Anns mörker och Bondys vemod fastnar inte utan glider av och förintas liksom snön från en varm bilruta.
Jag tar det jag ska ha
Foto: Okänd
När önskningar slår in
Min fjortis till lillebror blev jätteglad över sina julklappar. Särskilt förstoringsglaset, reflexvästen, tändaren och kokboken. Han ser fram emot att inspektera och elda upp små insekter iförd sin gula reflexväst med älgar på. Efter avslutad insektsexpedition vill min fiskhatande lillebror gärna bjuda dig på en spännande medelhavsrätt.
När avstånd saknar betydelse
Det är lustigt att frånvaro kan te sig så olika. Antingen är du på-andra-sidan-jorden-frånvarande eller så är du i-en-lägenhet-i-Karlstad-frånvarande. Det spelar ingen roll, för en dotter gör det lika ont.
Simply the best
Efter avklarat julfirande hos familjen Johansson på Västra Trädgårdsgatan fattas ett beslut. Nästa år ska det åkas bort över julen, långt bort. Dottern jublar inombords. Bästa julklappen ever.
Surprise
När jag ställer Emelie mot väggen
VAD HETER DU? Det vet du. Emelie Karin Linnea Säwe.
VAD VAR DET SENASTE DU SA? Det vet du.
TILL VEM DÅ? Till dig.
VAD BEHÖVER DU MEST JUST NU? Tystnad. Studiemotivation skulle vara välbehövligt.
ÄR DU SEXUELLT FRUSTRERAD? Inga kommentarer.
ÄR DU EN BRA FLICKVÄN? Neej. En gång i tiden kanske, men inte just nu.
HUR RAGGAR DU? Söker ögonkontakt. Försöker även visa extra mycket intresse för det personen säger. Ler mycket.
VAD HAR DU GJORT IDAG? Vaknade tidigt, åt två ägg, svarade på ett mail, promenerade med Carmen i Mariebergsskogen, kollade readern och facebook, mötte Hanna i stan, fick tillbaka smink som jag glömt på en fest, sen kom du hit (Lina), drack fyra koppar te, åt mer ägg, gick igenom alla årets samt förra årets bilder, planerade julhelgen, handlade på ICA och köpte en tråkig tidning.
NÄR FICK DU SENAST EN PRESENT? Jag fick en flaska vin av Jakob när jag hade förfest senast. Det var en mycket uppskattad och trevlig gest.
VAD HAR DU FÖR PLANER TILL HELGEN? På julafton ska jag vara i Kil och äta älg samt ha bokbyte med min familj. På juldagen ska jag gå på julotta med min syster sedan åker vi hem till våra sängar och sover i några timmar för att sedan vakna till liv och göra oss fina. Vid tretiden hoppas jag att mina vänner kommer hit på en fördrink eller två efter det bär det av till en förfest på en ännu obestämd plats. Kvällen kanske slutar på Koriander.
DIN STÖRSTA TALANG? Lina svarar, Emelie vägrar. Jag skulle utan tvekan säga din förmåga att uttrycka dig i skrift.
VAD HAR DU PÅ VÄGGARNA? Öhm, tre Karin Broos-tavlor (varav två tillhör min syster) fem artkartor, en stringhylla med pocketböcker, en köksklocka, två Nouvelle Vague-affischer, en "Ack Värmeland du sköna"-affisch och en Slas-tavla.
ÄR DU SVÅRFLÖRTAD? Nej, inte av rätt person.
HUR MÅNGA PÅ DIN KOMPISLISTA HAR DU HÅNGLAT MED? Kompislista? Inte många.
HAR DU NÅGON ANNANS GREJER HOS DIG? Ja, halva hushållet består av min systers saker.
ÅRETS HÄNDELSE? När jag tog steget och blev singel efter ett fyra år långt förhållande.
SENASTE LÅT DU HÖRDE? Du visade en video med The tallest man on earth.
VEM VET MEST OM DIG? Du och min syster.
VAD HAR DU I DITT FÖNSTER? Två minijulstjärnor i kaffeburkar, ett ljus, en porslinsblomma i för stor kruka, en skål med en trådrulle i och en lila ljuslykta som jag inte gillar så mycket.
VAD GÖR DU PÅ FREDAG? Det har jag redan sagt.
MINNS DU DIN FÖRSTA STORA KÄRLEK? Ja, min pojkvän i högstadiet, vi var ihop i tre år. Han var snygg, men ett riktigt svin.
VAD HETER/SKA DINA BARN HETA? Det vet jag inte förrän jag har sett dem. Hellre långa och värdiga namn än korta och gulliga.
HUR MÅNGA TIMMAR HAR DU SOVIT INATT? Inte så många. Somnade vid två och vaknade vid sju.
HUR MÅNGA KUDDAR HAR DU I DIN SÄNG? Två.
VEM DRÖMDE DU OM SENAST? Det håller jag för mig själv.
VEM VAR DU KÄR I SENAST? En karl.
FAVORITFILM? Spirited away, kanske.
Här svarar jag på samma frågor. Stal frågorna här.
Jag vill kasta mina vantar
Har många gånger fått höra att jag som liten var envis, skrikig och allmänt missnöjd. Om moder jord hade lagt fram byxor skulle jag ha kjol, om jag vill äta gröt skrek jag tills jag inte orkade skrika mer, om jag inte vill vara någons shoppingpåhejare kastade jag mina vantar och la mig på golvet och ylade. Slapp jag byxor? Minns inte. Fick jag gröt? Absolut inte. Slutade mamma att shoppa för att hon hade en skrikande unge liggandes på affärens golv? Å nej. Så idag, när jag bara vill lägga mig på universitetets biblioteksgolv och gnälla över mina måsten, låter jag bli, vet att det inte hjälper. Men regressionen är farligt nära.
Pluggstudio hos fröknarna Säwe
Som resulterade i:
3 saker
Först: Min helg var sagolik. Tårtbakning, smörgåstårteätning, soffhäng på Kori, lussebullar och Backpackerspelande tog den till höga höjder.
Andra grejen: Jag har inget internet hemma.
Sist: Det finns en elak och otäckt kall kille i min klass, funderar på att läxa upp honom. Om det överhuvudtaget är möjligt att läxa upp en psykopat som knaprar sjuka mängder koffeintabletter?
Andra grejen: Jag har inget internet hemma.
Sist: Det finns en elak och otäckt kall kille i min klass, funderar på att läxa upp honom. Om det överhuvudtaget är möjligt att läxa upp en psykopat som knaprar sjuka mängder koffeintabletter?
Ask me
När du frågar hur folk mår såhär i gråsvarta december, när julstressen börjat infinna sig och blekheten på allvar spridit sig är svaren sällan positiva. Skit i att fråga dom, fråga mig. Jag svävar fram trots skol- och julstress, blekhet och ett nästan konstant mörker. Kanske beror det på seroteninhöjande hjälpmedel, kanske beror det på kommande utlandsresa, kanske beror det på en blandning, kanske är det något helt annat. Bara jag vet. Å våga inte ta ifrån mig mitt lyckorus med moraliserande meningar. Eller ni kan ju försöka. Mina känslor är ändå alltid, alltid bara mina.
Mycket bra och lite dåligt
Efter att ha lyssnat på Filippa Reinfeldts man...
...var jag positivt överraskad. Han var både vältalig och välklädd den där mannen. Synd och skam att han är blå som en smurf då jag är röd som en jordgubbe.
Tack då vet jag Expressen
"Sprängämnen kan ligga bakom explosionen".
Läste det här.
Läste det här.
Change the word bar to world
Tack vare en fantastisk vän vid namn Emelie har jag fått nys om en fantastisk blogg där jag hittat en fantastisk grej som jag tänkte sprida vidare här i cyberspace. Om vi byter ut ordet bar till world hittar vi ju faktiskt mig dansande.
När tarmarna går i konkurs
Har insett att jag, utan min mening, har kommit att bli en vegetarian. Jaha, tänker du, hur har det gått till, måste ha märkt att det liksom inte funnits kött på tallriken? Åh, jo det har jag ju såklart. Men när man bor med en vegetarian och många andra vegetarianer kommer för att hälsa på så blir det lätt så att den köttätande förpassas till disken. Sen slevar och smaskar jag nöjt i mig den mat som serveras och dagarna går. Sedan en solig söndag i november sitter jag på en pizzeria och framför mig står en kebab av den allra bästa sorten. Jag lassar in och efter en halvtimme känns det som om tarmarna håller på att gå i konkurs, deras kämpande resulterar i magkramp av den värre sorten. Så idag åts det skinka och samma sak händer. Mitt ökade intag av grön och mer tarmmesig mat har kommit att bidra till att jag inte längre kan äta kött. Jag har smugglats in i veggoträsket och lika glad är jag för det. Over and out nu blir det spenatsoppa (garanterat grön och tarmmesig föda).
